Istället har jag börjat med att sätta upp relevanta mål att uppnå för att jag ska komma närmre att känna mig lycklig. För jag kan fan helt ärligt inte minnas när jag senast bara kunde andas ut. Tömma lungorna på luft och inte ha något som ligger och trycker under bröstet.

Just nu fungerar jag som människa ungefär som de personer som hamnar i lyxfällan. De som får räkningar de inte kan betala och lägger dom på hög. I början öppnas kuverten med papper fyllda av sifferkombinationer man väntas ha, tills dess att medvetenheten om det man saknar känns för tung, och det blir lättare om man i framtiden lämnar kuverten av det man inte har i sin ägo förseglade. Inte för att man tror att man ska kunna förtränga bort det, bara för att det gör lite mindre ont att undgå se det man önskar att man hade kämpat hårdare för. Men det är ett värdelöst sätt att leva på, förr eller senare kommer det man sänkt sig själv med komma tillbaka som en käftsmäll och det verkar bara vara idiotiskt att vänta på det.

Så till en början tänker jag säga FUCKING GRATTIS TILL MIG SJÄLV FÖR JOBBET!!! och försöka njuta av det. För det var det första målet jag hade satt upp. Visserligen är det bara ett extrajobb men vafan, det är precis vad jag vill jobba med och det känns freakin' awsome.

Här är mina resterande närliggande mål:

Få en rullande lön. Komma igång med mitt sparande. Utnyttja min personalrabatt. Köra asmycket rehab och vanlig träning. Snusa mindre. Köpa schyssta dojor. Flytta hemifrån.