Idag var det den tjugonionde.
Jag har varit singular i precis en månad nu.

Generellt mår jag bra, men som med allt går det upp och ner.
Det är rätt mycket jobbigt som hänt på väldigt kort tid,
och det finns inte en famn i hela världen som jag kan krypa upp i.

Jag saknar honom som min vän. Han var min bästa. Men det är inte mer än så.