och nu skulle jag vilja sätta punkt för tråkigheter.
det värsta med att allt känns jobbigt just nu, är att det nästan känns som att vill klaga.
inte för att få uppmärksamhet, utan bara att ha en giltig anledning till att tycka att allt är fel,
utan att behöva leta efter andras sympati.
har nog aldrig varit en sån person som vill att folk ska tycka synd om mig,
för mig är sånt bara pinsamt.

hur mycket jag än vill, kan jag inte sluta klandra mig själv, (och oljefläckar..)
för hur allt ligger till just nu.
sen jag ramlade har allt verkligen blivit helt annorlunda. ibland undrar jag hur,
vilket är ganska onödigt eftersom att det ändå inte finns något direkt svar.

nej, det är som dom säger, man ska hålla sig till det och dom man har.
sen är väl bara frågan, vad har man då?
ingenaning.


klagisable.