28

var en sväng på stan med lissie idag också,
och idag kollade jag faktiskt på glasögon.
2 par tog jag med mig hem för att prova,
och fy vad jag verkligen inte passar i glasögon!

jag har haft en rätt så bra dag idag,
en glad dag.
lissie däremot, hon var verkligen inte speciellt glad.
hon ska nämligen flytta, och jag lider verkligen med henne.
och det, även fast det bara är typ 200 meter.
allvarliga grejer.

och jag läste idag att blondinbellas kille heter nils och kommer från övik,
att hon hade varit barslig för att hon hade varit på ett äventyrsbad,
och att hon var bra på att åka skidor.
jag vet inte riktigt varför jag blir så ilsk på den damen,
helt säker är jag iallafall på att jag inte är avundsjuk.
vem skulle inte vilja kunna vara barnslig ibland,
och vem vill vara vuxen när man inte är det?
tja, inte jag iallafall.

nej, nu ska jag nog slå mig ner och känna mig nerslagen framför tvn, ciao!

20 dagar kvar tills springning! :) 

27

jag och lissie drog en sväng till stan idag,
tanken var att jag skulle kolla på glasisar, men så blev det inte riktigt alls.
utan vi fastnade på hemmakväll.
och gissa vem den första som vi ser när vi kommer in är?
blondinbella!
först tänkte jag: hm, hon känner jag igen, vart har jag sett henne?
sen inser jag vem det är, kollar på lissie, som kollar på mig,
också börjar vi asgarva.
där stog hon med sitt blonda hår och sin mr. x,
tror inte jag har skrattat så mycket sen lissie åkte skridskor på idrotten.
och hennes röst, hon pratar ju som en bebis.
brukar inte kritisera människor så mycket, men nu kan jag faktiskt inte hjälpa det.
Mr.X. HAHAHA.
och sen kan man ju fundera över vad hon gjorde här överhuvudtaget,
finns inte speciellt mycket att se här i lilla övik.

frästen pratade jag med mathias på sjukgymnastiken idag,
och jag har fått tillåtelse att börja springa en hel dag tidigare än vad jag trodde.
21 dagar kvar! :)


24

för fyra dagar sen kan man säga att jag var rädd för skotrar,
inte på samma nivå som hästar, symaskiner och stadsduvor, men lite rädd var jag.
och allt det för att jag har drömt flera gånger att jag har blivit mosad och överkörd av en skoter.
men nu, är all sån där oro bara poff, borta!
jag följde med min käre granne sandra till remmarn i helgen, 
för att åka skoter och ha det allmänt mysigt och trevligt.
tvekade lite på skoterbiten i början, men det var ju hur roligt som hellst.
dock är jag nog sveriges sämsta skoterförare, men det är ju en annan femma.

today is a good day, men jag har ingenaning om vad jag ska hitta på.
kanske borde börja med att bygga min termos som jag måste bli klar med under lovet,
fast det känns som en grej som bara kommer ligga, och om göras klar på söndag.
nej, jag tror jag ska ta mig en bakdag, ja så blir det nog.

och om 26 dagar drar jag på en joggtur, hallelujah!

20

nej, fy fan vad jag är o-glad just nu

att veta allting och ingenting på samma gång är bara jobbigt,
och den här soppan blir bara soppigare.
jag som hade tänkt att stanna på topp, vilket fiasko.
ganska tråkigt ändå,
jag saknade allting
nu saknar jag inget
finns inget att sakna.
herregud, jag borde nästan söka hjälp eller nått,
typ gå till en psykolog eller bli frälst.

nu är det lov och man ska vara glad, men det är inte jag.
och nu får jag framstå minstsagt som patetisk och töntig, men så får det vara.
för jag orkar inte, nej jag orkar inte vara falskglad.
nej, jag är ju inte glad.

hm, men något litet finns det alltid att glädjas åt,
allting kunde ha varit värre,
och dessutom får jag börja jogga lite lätt om en månad minus två dagar
:)

13

och nu skulle jag vilja sätta punkt för tråkigheter.
det värsta med att allt känns jobbigt just nu, är att det nästan känns som att vill klaga.
inte för att få uppmärksamhet, utan bara att ha en giltig anledning till att tycka att allt är fel,
utan att behöva leta efter andras sympati.
har nog aldrig varit en sån person som vill att folk ska tycka synd om mig,
för mig är sånt bara pinsamt.

hur mycket jag än vill, kan jag inte sluta klandra mig själv, (och oljefläckar..)
för hur allt ligger till just nu.
sen jag ramlade har allt verkligen blivit helt annorlunda. ibland undrar jag hur,
vilket är ganska onödigt eftersom att det ändå inte finns något direkt svar.

nej, det är som dom säger, man ska hålla sig till det och dom man har.
sen är väl bara frågan, vad har man då?
ingenaning.


klagisable.


3

lov-lov-lov-lov,
hallelujah!