ibland önskar jag att jag var en nörd,
en nörd som sitter hemma och lägger patienser varje kväll.
inga bekymmer,
bara sitta där och spela kort med mig själv varje kväll,
och tycka att det är det roligaste som finns.

så är inte riktigt fallet, och det är nog rätt så tur ändå.
det enda problemet, är just det, problem.
jag vet inte ens vad som klassas som ett problem,
vet inte vart gränsen går från ett litet trassel, till ett stort trassel.

men jag säger såhär,
det bästa är att arbeta sig igenom alla trassel.

tänk dig en tova i håret.
man kan välja att försöka ignorera tovan,
men efter ett tag känner man hur den börjar växa,
och hur ont det kommer göra att trassla ut den.
eller kan man ta tag i det på en gång, då gör det inte lika ont,
och då behöver man inte gå runt och låtsas att allt är toppen,
när man egentligen har ett stort trassel i huvet som bara är ivägen.

vet inte varför jag skrev det där,
antagligen för att jag själv har en del trassel att arbeta mig igenom.
några ska jag ta tag i nu, andra låter jag växa ett tag,
även fast jag avskyr att låta sånna trassel växa.
om någon är feg, så är det nog jag.

nej,
nu ska jag dra på mig kläder, och hjälpa mamma att hänga tvätt.
hoj!