okej, jag orkar inte skaffa mig ett liv (gå dom långa tre metrarna till tvn).

jag började fundera på handboll.
inte liksom, handboll-handboll, utan jag och mitt handboll.
jag ska ju börja i härnösand.
det känns konstigt, jag kan inte se mig som en härnösandsspelare.
jag kan inte se mig med ett grönt match-ställ, det går liksom inte.
och just nu, känns det som att jag inte kan se mig spela överhuvudtaget.
alltså, spela handboll på riktigt.

handboll med ett robotknäskydd, är inte riktig handboll.
jag vill vara kvick i fötterna, inte seg och klumpig.
åh, djupsuck.
"always look on the bright side of life"
så, vilka ljuspunkter finns det i mitt liv just nu:
tja,
1. jag får snart spela handboll igen
2. jag kommer inte behöva ha knäskyddet för resten av mitt liv
3. jag får spela mycket handboll i härnösand
4. therese och jag kommer bo jätte nära varandra (:D)
5. jag fyller år om nio dagar
6. jag har en ny dator, och en ny telefön,
& just den sista punkten får mig att för första gången känna mig som ett rikemansbarn :D 

helt jätte seriöst, jag har fruktansvärt tråkigt just nu. och det finns ingenting jag kan göra.
alla mina grejor är ju i lägenheten, och där är ju inte jag.
tänkte precis skriva "nej, nu ska jag låsa in mig på rummet och glo på en film",
men där finns tre problem.
1. jag kan inte låsa mitt rum.
2. min dvd är i lägenheten.
3. tvn är också i lägenheten.
fasiken också, den här kvällen kan nog inte bli mer o-kul.
tror jag ska klicka mig in på tjuvlyssnat för att få upp mungiporna lite, hare gött!