Städar, rensar och sorterar. Ett evighetsgöra lika tråkigt som det låter. Lättar upp stämningen med lite gammal sönderspelad musik, som faktiskt låter riktigt bra nu när den fått legat och damma i något år.

Ikväll har jag druckit bacardi razz, öl och en drink jag egentligen ville ha som shot. Dansat, dansat, dansat och kexat i en plastmugg. Sovit i en bil från sundsvall till härnösand. Kommit hem till jens och ätit tacochips med dipp. Inte tänkt ett enda dugg på sånt som känns jobbigt. Hur bra som helst trots kex-incidenten. Imorgon vill jag inte vara bakis eftersom att bilen är i sundsvall och det vore bra att hämta den så fort som möjligt. Vi får se hur det går. Godnatt.

Som vanligt är alla i exstas nu när den första snön har kommit. Jag däremot skulle kunna tänka mig att gå i ide och vakna till våren igen. Robins sladd igår som resulterade i att hans bil kraschade in i en hög trottoarkant och nog kommer kosta ett par tusen att laga, det tyckte jag kändes som startskottet på en lång och jävlig vinter. Kalla mig bitter, men jag känner faktiskt ingen glädje alls för snö i oktober.

Ikväll har jag hängt med jessica och robin. Vi föråt oss både på mat och onyttigheter, såg på en film som handlade om djur på någon bondgård också kollade vi på bonde söker fru. En kväll i jessicas anda skulle jag nästan vilja säga. Och min, med tanke på allt ätbart som förtärdes. Hur som helst var det fint och det känns dumt att vänta såhär länge tills nästa gång.

Idag har det inte alls varit någon bra dag för min kropp. Mitt knä har svullit upp, min nacke är stel och jag har så ont i ryggen att det bokstavligen strålar ut smärta för varje andetag jag tar. Som att min bröstkorg spricker om det samlas för mycket luft i mina lungor. Magen som jag inte känt av på flera veckor har strejkat den också. När jag har tagit mig fram under dagen måste jag nog ha sett ut som en åttioåring med ryggskott ungefär. Snyggt.

Skulle ta en långpromenad ikväll men det blev för kallt så jag sprang istället. Gick rätt bra med knät, vilket är ganska otroligt med tanke på hur ont jag har haft de senaste veckorna. Imorgon ska jag träna och söka jobb. Och köpa ölkorv, för det har jag haft cravings för hela dagen.

Till helgen är tanken att jag ska åka till härnösand om golfen blivit kurerad och fått komma hem ifrån bilverkstaden innan dess. Vägrar åka buss bakis en gång till. Det blir helt enkelt ingen bra kombination tillsammans med min åksjuka.

Nu ska jag ta något att äta eftersom att hungern jag ignorerat i tre timmar vägrar ge sig, och sedan ska jag sova. Hoppas jag. Har snittat 4 timmars sömn per natt sen i mitten på förra veckan av någon anledning. Jag förstår mig inte på min kropp. Den gör aldrig som jag vill.

Jag älskar hösten. Den fina delen av hösten. Det är vackert med alla färggranna löv på träden och luften är frisk, härlig att andas in. Men rätt snart tar den där fina hösten slut. Då börjar den fula. Den då träden blir nakna, kala. Luften som var frisk och härlig börjar bli sådär kall och rå så att det nästan gör lite ont om man råkar andas in för mycket luft om kvällarna. Allt blir mörkt. Den fula hösten ligger så fasligt nära vår sista årstid också. Vintern.

Kyla. När det är riktigt kallt är det nästan omöjligt hur man än gör att inte råka ta så pass djupa andetag att 30 grader celsius tränger ner genom lungorna och gör ont. (Speciellt om man äter halstabletter för att den förbannade vintern gjort en förkyld igen, eller om man bara tuggar på ett minttuggummi.) Man måste ju andas även fast det är kallt och vinter liksom. Också snön. Nej, jag vill nog inte ha någon riktig vinter i år. Lite snö kring jul möjligtvis, men sedan räcker det.

Hellre vill jag nog kanske befinna mig någon annan stans där det är plusgrader. Där man kan gå i shorts med halvbruna ben och bara släppa alltihop för ett tag. Trycka på pausknappen för det verkliga livet och trycka på play när luften hemma i sverige är behaglig nog att andas in igen. För att om jag ska vara helt ärligt har inte en enda vinter varit mig till lags sedan jag var fjorton. Fjorton år och helt ovetandes om att jag spelade min sista handbollssäsong någonsin.

Det gör fortfarande ont i mig när jag tänker på hur mycket jag har gått miste om. Den delen som av mitt liv som jag använde för att tänka klart, för att sortera mina känslor, få ut mina aggressioner om jag var arg eller dela min glädje med om jag glad, den bara dog. Avled. Eller så blev den kanske bara kidnappad och inte ännu återfunnen? För någonstans måste det väl finnas något för mig att göra för att kanalisera allt som händer i mitt liv, som jag kunde förut. Det måste det göra.

Efter att ha varit förberedd på minst en decimeter kändes fyra centimeter som en baggis. Jag är fortfarande långhårig fastän jag är nyklippt. Och det är fredag.

Imorse hittade jag ett hårstrå som hade kluvits i fem små strån längst ut. Insåg att det kanske var tid att boka klipptid ändå. Så det gjorde jag, och 08:00 imorgonbitti fick jag en tid. Sen är det adjöss med dom kluvna hårtopparna. Och antagligen minst en decimeter till. Vad sorgligt det känns.

Råkade nyss doppa en bit av håret i ett stearinljus. Eller snarare bränna upp en del av min hästsvans i en ljuslåga. Doften av bränt hår är verkligen en av de värsta. Men vad gör man inte för lite senkvällsmys i husvagnen.

Fredagsmys framför tvn med mor och far. X factor och popcorn. Känns varken jobbigt eller påtvingat. Länge sedan det kändes så. Skönt.

Imorgon är det lördag. Hockey och öl. Vin och musik. Allt det, plus ett fint umgänge. Har svårt att se att morgondagen kommer bli något annat än succé.

Okej. Mitt hår. Det måste klippas.
Ingen som känner sig manad till att kidnappa mig och binda fast mig i en frisörstol? Och sedan sno mitt kort för att betala skiten? Jag tvivlar nämligen starkt på att jag någonsin kommer ha tillräckligt mycket stake till att klara av det själv.

Igår hade jag en mysig och välbehövlig dag med erika. Modo vann mot rögle och klättrade upp till toppen av elitserien. Idag är det fredag och jag har fått vara med min emson som är i övik och hälsar på i några dagar. Har saknat henne så det var på ett ungefär typ hur bäst som helst.

Jag har haft två världsfina veckor irad. Åh vad det gör mig glad.

Kollar igenom bilder ifrån sommaren som var och undrar vart mina solglasögon tagit vägen? Har jag glömt dom hos någonstans? Någon som vet? Saknar dom lite.

Nu ska jag ta en dusch, äta en macka och ta bilen in till stan för att träffa erika som jag känt sedan jag var fem. Hoppas att ni också får en fin torsdag.

Har haft en mysig kväll i husvagnen med frida och mongelli. Pratat om allt sånt där man pratar om och ätit upp mitt candy corner-godis. Nu ska jag lyssna på p3-dokumentär tills jag somnar. Bra onsdag.

Lindos, halvbruna ben i levis-shorts och ett par fejkconverse för 180 kronor.

Helgen är slut och jag har temporärt flyttat in i våran husvagn. Godnatt.

Idag har jag jobbat på team sportia för första gången på två evigheter sedan. Förutom att jag glömde att larma av femtioelva varor på ett ungefär gick det ändå rätt bra. Två äpplen fick bli min lunch och jag jobbade till sju, när jag kom hem halv åtta var jag nästan så hungrig att jag svimmade.

Min kväll består av något slags ofrivilligt soff-mode som faktiskt inte känns ett dugg behagligt även fast jag har jobbat hela dagen. Imorgon kommer jens iallafall och det känns ungefär hur bäst som helst. Vi ska flytta ut till husvagnen med vin och godsaker har jag bestämt. Nästan så att jag är avis på mig själv.

Har haft en helfin kväll med min jossi och med julia, som däckade för ett bra tag sen i min soffa. Puss på er.

Efter kvällens modovinst drog jag på mig löpardojorna och tog en sväng på några kilometer. Struntade fullständigt i att jag har ont i halsen och varit förkyld sedan jag kom hem ifrån rhodos. Med allt krångel med magen, förkylningar och tillbakakommande feberattacker som bidragit till att jag inte kunnat träna under dom senaste månaderna klassas nog mitt infall ikväll skulle som något lugnande till en träningsabsinens. Oddsen för att min kropp kommer vilja säga upp sig imorgon är rätt stora, med tanke på att mitt knä svällt upp och min hals redan känns värre än vad den gjorde idag, men det gör ingenting. Det var värt det. och julia kommer hit imorgon också, vilket kommer göra det helt omöjligt för min kropp att övertala mig till att må dåligt. Hon är en sån som man mår bra av att träffa, hur än saker och ting ligger till.

Och påtal om finbesök från härnösand som får en att må bra kommer jenny hit i helgen också. Hur bra? Två av mina bästa under en och samma vecka.

Såhär såg vi tre förresten ut på broöppningen. Fulla och glada. Hur förbannat bra som helst.

Jag kan verkligen inte somna. Inte ens en bra bok eller p3-dokumentär fungerar. Jag ska prova med en mugg varm mjölk, när jag var liten fungerade det jämt. "Det känns precis som bomull i magen" brukade mamma säga, och precis så kändes det. Hoppas det känns likadant nu, sexton år senare.