Neonparty + jelloshots + sköna brudar = bästa festliga födelsedagshelgen.

Vad gör ni idag? Själv har man varit panikslagen hos tandläkarn. Fy fan.

För tre år sen la jag upp den här bilden och skrev att jag lite spontant skulle åka till gatufesten och plocka upp jens på vägen som ett ess i skjortärmen. För en liten stund sen kände jag att det var dags för en raincheck på det, så imorgon hoppar jag på tåget söderut för en kombination mellan trevligheter och alkohol med jens! Eller ja, jens och alldeles för många timråiter. "Tror dom är i din smak, snusar och grejer. Men dom är ju timråbor så vi lämnar hockeyn utanför." Det var jennys words of wisdom, och det är nog lika bra att hålla sig till det.

Igår hälsade jag på erika och hennes nya sambo. Alla som känner mig vet att jag inte är någon kattmänniska, men det här är fan bland det sötaste av levande varelser jag stött på i hela mitt liv. Queen B for president!

Idag fick jag ett samtal från röntgen, två timmar senare hade jag både gjort en ny magnetröntgen och en skiktröntgen av mitt knä. Någon kunde tydligen inte komma till sin tid så jag fick den istället, och det känns så förbannat bra att ha gjort bort det redan nu än att behöva vänta till hösten!

Idag var jag hos sjukgymnasten och konstaterade att jag har kommit lite framåt med min nya rehabiliteringsträning, vilket känns FINT. Annars fyller brollan 19 år idag och jag vill åka till skellefteå på fredag för att kolla på håkan.

Förra helgen ramlade jag av en cykel och faceplantade. Skrapade upp kinden och slog upp hakan. Don't drink and bike.

I helgen skulle tindra åka till oslo för att hälsa på elin och jenny, så jag och julia passade på att följa med som en liten surprise. Även fast vi var där väldigt kort tid och knappt gjorde något alls har jag haft en sån förbannat fin helg.

Skratt, gråt, vin, öl och redbullvodka. Hjärtan som dunkar, hjärtan som brister. Band som stärks, band som bryts. Nervositet för livet, vad som komma skall, hur man uppfattas. Allt spelar så stor roll. Ångest. En hjärtesorg för att någon man älskar har ont. När någon har så ont att det isar hela vägen in. In, in, in. Är det ens möjligt att någonsin kunna värma upp det dunkande organ som värker där inne? Att skratta och kunna hitta lycka mitt i sorgen. Du är inte ensam. Man behöver inte vara ensam. Det är fint med vänner, att få vara vän till någon kan vara det finaste som finns.

Någon bosatt i malmö har tydligen hackat sig in på min facebook ikväll, vad fan är det här? Först mitt itunes konto och sedan facebook? Det här känns bara så jävla obehagligt.

Ibland måste man bara stanna upp och andas ut. Glädjas åt andra och våga glädjas åt sig själv. Lyssna och verkligen höra. Hjälpa. Fråga om hjälp. Vara mänsklig. Känna. Det är viktigt att våga känna.

För min del var lördagskvällen varm, rolig, seriös och jättejättebra. Jag skrattade, pratade allvar, kramades, tårkade lite tårar och dansade. Det är intressant att se vilka sidor som kryper sig fram hos människor efter några timmar med vin i kroppen. Idag har jag väl mest bara varit lite bakis och sådär.

Igårkväll var jag på bio med jessica och någon timme senare mötte jag upp erika för lite senkvällshäng. Överlag en väldigt fin fredag. Ikväll ska jag dricka vin.

Idag skulle jag uppdatera min telefon, men tydligen har mitt lösenord till itunes som jag haft i sex år blivit ogiltigt. Någon har troligtvis hackat sig in på mitt konto och ändrat det. Är det här ett jävla skämt eller?

Nu har jag provat allt. Att läsa, lyssna på p3-dok, dricka varm mjölk, lösa korsord -ingenting funkar. Det finaste jag kan tänka mig just nu vore att bli trött och kunna somna. För snart har jag slut på snus också.

Städar, rensar och sorterar. Ett evighetsgöra lika tråkigt som det låter. Lättar upp stämningen med lite gammal sönderspelad musik, som faktiskt låter riktigt bra nu när den fått legat och damma i något år.

Ikväll har jag hängt med jessica och robin. Vi föråt oss både på mat och onyttigheter, såg på en film som handlade om djur på någon bondgård också kollade vi på bonde söker fru. En kväll i jessicas anda skulle jag nästan vilja säga. Och min, med tanke på allt ätbart som förtärdes. Hur som helst var det fint och det känns dumt att vänta såhär länge tills nästa gång.