Att vakna är bland det värsta jag vet, för mig finns det inga goda mornar. Men då och då händer det att det faktiskt känns okej att slå upp ögonen till en ny dag, som idag till exempel. Och jag tänker börja den här dagen med en skål cheerios, en kopp kaffe, snus och vänner på netflix. 

Förhoppningsvis läker mina benflisor dom snodde ifrån min höft bra ihop med mitt knä. Ser allt ut som det ska vet jag inte riktigt när dom tänkt genomföra den andra operationen, men eftersom jag äntligen kirrat jobb tänker jag inte vara frånvarande i flera veckor om det är relativt snart. Operationen får vänta tills jag har tid med den. Jag har härdat så länge och offrat så mycket för mitt satans knä att det känns som ett skämt, och jag har inga problem med att hålla ut ett tag till. För jag vägrar riskera det enda riktigt bra som hänt mig på något som känns som en evighet. Vägrar. Punkt.