Jag orkar inte plugga och jag har tråkigt. Riktigt jävla tråkigt.
På skala ett till tio ligger jag lätt på en tolva.
Jag har så tråkigt att det är frustrerande att höra mina egna andningar.
Hur konstigt det nu än låter. Men så är det.

Det är inget bra på tvn. Ingen uppdaterar sin blogg. Är sällskapssjuk.
Får ont bakom öronen av glasögonen. Ser inget utan dom. Kan inte ha linser.
Har snart slut på chips. Måste duscha. Jocke är ingen bra smskompis.
Tyck synd om mig.

Snart kommer jocke. Jag längar som en tok.
Det är konstigt vad tiden tycks går långsamt ibland.
Komkomkomkomkom!

Jag är ingen sån där puttinutt-tjej som gillar att kolla på söta klänningar och sånt.
Balklänningen hittade jag med lite flyt och efter andras omdömen verkar den vara okej.
Igår drog jag mig iallafall i kragen. I studentklännings-kragen.

Hatar att kolla på klänningar. Men nä tänkte jag. Jag klickar in mig på nelly och kikar runt lite.
Och där fanns den. Världens finaste klänning. Eller ja. En jävligt söt en.
En i chiffong och spets. Som en liten vit cupcake. Fast som går att användas flera gånger.
Japp tänkte jag. Den får det bli. Perfekt. Då kan vi checka av klänning nummer två.

Så tänker jag gå in nu och kika på den. Tror ni den fanns kvar? Nä.
Då är det nån jävel som har hunnit köpa den före mig. Fy fan för dig som gjorde det.

Andreas och pappa är på hockeyn och mamma är på ridning.

För första gången på länge uppskattar jag faktiskt att vara alldeles ensam en kväll.
Riktigt skönt faktiskt.

Idag känns det inte som någon bloggdag alls faktiskt.
Blir en tidig kväll ikväll. Godnatt.

Sitter och väntar på mamma som ska skjutsa mig till ellenp.
Blir chips och övernattning på frejgatan ikväll. Söndagsmys!

Det är söndag.
Och jag saknar jocke.

Känner mig förresten som en riktig glasögontönt idag.
Var ett tag sen jag använde dom. Mina fulsnygga conversebrillor.

Efter att noga ha studerat bilden lytterligare,
tycker jag det ser ut som att olles bitch-look är riktad mot hannah.
Visst ser det ut som dom står en centimeter från varandra med deras ansiken?
Jag tror stenhårt på det tills jag får någon annan förklaring iallafall!

Gick två meter för att hämta kläder.
Insåg vilken jävla träningsvärk jag har sen gårdagen. Vill dö.

Den här dagen kommer nog vara lång. Fruktansvärt lång.

Idag har jag sovmorgon till tio i tolv.
Kvart i sju kommer mamma upp och säger:
Godmorgoooon, tänkte att jag skulle väcka dig idag!
Jahapp, säger jag. Men jag har sovis. Till tolv.

Tjugo minuter senare  klampar två snickare in i huset.
Dom hamrar. Sågar. Hamrar. Hamrar. Sågar. Hamrar.
Men för helvete. Allvarligt. Skulle ni komma och fixa köksgolvet idag?
Japp. Tydligen. Vad härligt. 

Ska nog ta och plugga lite tror jag. Har ju inget bättre för mig.
Men först ska jag gå ner och ta någonting att äta. Om jag orkar.
Det är så jävla omständigt att ha köket utspritt över hela nedervåningen.....

Lika slut efter skolan idag som igår. Och idag hade vi inte ens haft några lektioner.
Fast jag drog och gymmade på step in när skoldan för min del var över,
så det kan nog vara en bidragande orsak. Det är nog garanterat det faktiskt.

Nu ska jag göra ingenting. Absolut ingenting.
Förrutom att möjligtvis sova en liten stund, tills emson kommer hit.
Pluggning som sagt som står på schemat för oss ikväll. Och kladdkaka!

Söt bild på emson i hennes bästa plugg-mode:

Första skoldagen efter lovet är avklarad och jag är helt slut.
Inte för att vi gjorde speciellt mycket idag, men ändå.
Helt jävla slut är jag. Och hungrig. Tur vi äter middag runt fem i det här huset.

Det är så frustrerande att något så obetydligt kan göra så ont.
Att något så litet kan få magen att knytas ihop på en hundradelssekund.
Att känslan av att äntligen kunna andas ut igen så snabbt kan försvinna
och att det aldrig går att ignorera känslor fast än man verkligen vill.

Ibland önskar jag att jag för en gångs skull var den som inte ansträngde sig
för att göra det rätta, när man egentligen inte vill.
Jag önskar att jag var den som kunde ta saker med en klackspark.
Att jag var den som alltid satte sig själv i första hand,
och att det var jag som undvek att förstå att sättet jag hanterar saker på är fel.

Att försöka laga något som inte är ens eget utan att få hjälp.
Att försöka stärka något man delar med någon på egen hand. Det går inte. 

Har på den senaste tiden funderat på respekt. Det skulle jag vilja ha.
Respekt för mig. Och för mina känslor.
På samma sätt som jag respekterar dig. Och dina känslor.

Jag letar inte medlidande och jag försöker inte vara djup.
Jag tycker inte synd om mig och förväntar inte att någon annan ska göra det heller.
Jag vet bara inte vad jag ska göra med alla jävla känslor. Och dom måste ut ju någonstans.


Nu efter jag har skrivet ett långt meningslöst inlägg uppbyggt av känslor i form av ord,
känner jag att knuten i magen har släppt lite.
Att jag har kommit lite närmare till att kunna andas ut.
Men bättre än så kan det inte bli just nu.
Det är 13 mil ivägen.
13 mil och ovisshet.
13 mil och karin 14.

Sitter i sängen med en påse creamcheese och inväntar pretty woman som börjar klockan nio.
Har aldrig sett den filmen så jag tänkte att det var som dags nu. Hörs!

Jag och olle åt subway till frukost imorse. Fick en jävligt fin start på dagen med andra ord!

Ikväll har jag ätit grillchips, jordgubbssnören och druckit cola.
Kollat på the wedding, stylisterna och pratat med människor på facebook.

Imorgon ska jag nog lägga in bilder från lovet på den här datorn.
Hade lagt in dom på min, men det gick ju sönder, som sagt..
Har ju faktiskt hunnit med lite grann på det här lovet!

Åkte till vännäs och träffade jocke, har pimplat, åkt in till umeå, pussats och kramats.
Åkt hem, fick finbesök av jenny och drog på krogen.
Idag har jag inte gjort nånting alls, eller jo, jag köpte faktiskt en balklänning idag. Galet...
Och imorgon blir det tacos med olivia och erika, fint!!

Fan vad jag har utnyttjat utropstecken ikväll. Måste sluta med det.
Nu är klockan mycket och jag borde sova men jag är inte trött för fem öre.
Så kan det gå om man äter för mycket socker. Tjingeling.

JÄVLIGT passande truddilutt orup sjunger på tvn just nu.
I'm just waiting on a friend. Precis så. Är ensamast i hela världen nu.
Nån som lagt märke till hur många veck i pannan den karln har förresten?
Minst femton. Lätt.

Sa jag förresten att jag var rastlös också? Det är jag.
Och det är jobbigt att vara rastlös och inte ha någon att prata med.
Inte någon annan än sig själv. Hur jävla patetiskt är inte det egentligen?
Och nä, jag kan inte prata med mor och far.
Dom ska kolla på skavlan nu och där går gränsen för mig. Jag går upp.
Jag längtar tills imorgon. Det blir nog kul.

Hejdå. Hörs väl troligtvis sen.
Jag har ju som sagt inget bättre för mig än att prata med mig själv.
Eller i det här fallet att skriva till mig själv i bloggen. Haha. Skjut mig.

Igårkväll började jag skriva ett inlägg. Sen gick min dator sönder.
På riktigt. Skärmen iallafall. Fan vad ledsen jag blev. Jävla skit.

Nu ska jag kolla på tv med mor och far. På spåret.
Första gången jag kollar på det programmet när jag är hemma.
I vännäs hos jocke har man inget annat val.
Enligt honom är på spåret veckans höjdpunkt i princip.

Imorse vaknade jag på fel sida och har varit irriterad hela dan.
Ska göra ingenting hela kvällen och har ingenting att tröstäta.
Men det kanske är lika bra med tanke på att jag har ont så in i helvete i halsen.
Fast nä. Nu sitter jag och ljuger. Klart som fan att jag vill ha chips eller nått.