Eller frästen,
igår köpte jag en kjol som var ful som fan.
Och dyr var den också. 400 spänn!
Jag kommer ångra mig så jävla mycket..
Gjorde iallafall den till en ballongis,
vet dock inte riktigt hur resultatet är på, hann inte prova igår.

GUD, OM DU FINNS DÄR UPPE, STÅ VID MIN SIDA NU!
Jag är verkligen i behov av en svart kjol och lite tur i mitt liv.
Amen.

Lägg även märke till min otroligt fyndiga rubrik.
(hahahahaha)

puss.

I'm such a worthless being
ruining all we've got for
some kind of feeling that there's more than this
how I wish there was more than there is

Men bara om jag ska vara ärlig och inte ljuga,
för det är lugnt. Men det tär. Allt tär.
Jag skulle vilja springa härifrån, nu, fort,
innan tiden hinner ikapp, och om mig, igen.
Men nu kan jag nästan inte ens springa,
i verkliga livet. Mitt knä vill inte bära mig.
Och jag vill inte bära på mitt knä längre.

Det är så konstigt ändå. Allt.
Obegripligt? Jo, det med.
Undra om det finns någon mening med allt


(it's gonna be another shitty year..)

Mina högtalare sa: hehehej här kommer segertåget.
Så jag sa: hehehej här kommer segertåget.
Men då slog det mig att NEJ, här kommer inget segertåg.
Och jag undrar bara varför, egentligen?

Snart är det nyår och jag längtar inte. Inte ett dugg.
Kom på att jag ville lyssna på 2006,
då sa mina högtalare:
"january 1st and it's already clear:
it's gonna be another shitty year",
och då tänkte jag att jo, det är nog så.
Jag säger alltid att det kommer bli ett bra år,
men det blir tamefan aldrig så. Som nån förbannelse eller nått.

Visserligen är det inte den första januari än,
men snart, om fyra dagar. men fyra dagar är ingenting.
Men, åh, allting är ingenting. Och nu är någonting ingenting också.
IT'S A COLD AND IT'S A BROKEN HALLELUJAH.
Jag vill lipa. Jag är less. Hata livet. Emo. Låt mig va. <///////////3.
Nej, jag ska nog torka håret och slå en pling till jessica nu,
vill inte vara själv. Behöver jessica, 2 liter cola och massa choklad.
Och jag skiter i om jag får finnar av chokladen, jag skyller på att det är vinter.

Man skulle nog lugnt kunna säga att min fina vän jessica och jag är lite småegna, konstiga, nördiga, dryga, och ja, man skulle nog även kunna säga till oss att vi borde skaffa oss ett liv.
Anyway, det finns ju alltid någon som är värst. Eller hur?
Och av oss två, är det förvånansvärt inte jag!
Igår kväll var det ingen av oss som orkade traska till den andre,
så vi satt och webbade och pratade i telefon hela kvällen (kulliv, absolut!).
Iallefall, vid 5-6 somnade jag (fråga mig inte varför så sent..),
och jessica sa att hon också skulle sova. Men, så ringde hon vid tio.

i: mmmmmmmmmmmm
j: heeeeeeej
i: ...mrmlmulrrmhallå
j: är du vaken? :D
i: nej
j: jag har inte sovit någonting! :D

och sen var jag för trött för att komma ihåg något mer av det samtalet.
Så people, min fina vän jessica har dygnat alldeles ensam inatt. Hö-hö.
Och nu lär hon ju sova bort hela dagen.
Funderar på att våldgästa och kasta tomater på henne. Eller nått.

Nae, nu kom far upp och frågade om jag ville ha en hamburgare,
haarehaj.

Klockan är runt halv 4,
och här sitter jag hos jessica och dricker julmust.
Just nu är jag arg, trött och halvflum på samma gång, knasigt.
Fast mest arg måste jag nog säga. Nästan lite fhalvörbannad faktiskt.
Jag tror ingenting, inget sånt. Herreminjö, så fjantigt helegrejen.
Och att jessicas råttor luktar piss hjälper inte direkt.

Vi tänkte försöka dygna inatt, har inget bättre för oss, och jag vill inte sova.
Och jag vill inte drömma, och jag vill inte vakna och vara depp.
Hoooj.

Och imorgon är det julafton. Jahapp. Vart har alla mina jul-feelings tagit vägen?
Jag vet inte, jag hade dom förrut, men nu jag kan inte hitta dom någon stanns.
Jag kanske måste sitta och glutta på bingolottos uppesittarkväll ikväll för att få dom igen?
Njaae, jag gillar inte riktigt bingolotto, så jag passar på den.

Jag vaknade, åkte in till stan, följde med sofie till cancergrillen,
och nu plötsligt är klockan halv 10? Hur gick det till?
Ikväll ska, eller skulle, vet inte riktigt, jag och sofie göra nått kul,
också tänkte vi våldgästa jessica och tvinga henne leka med oss.
Men herreminjö vad klockan är mycket, det är ju för sjutton julafton om typ två och en halv timme! Jisses, jag hänger inte alls med. Tiden går påtok för snabbt nu tycker jag.

Nej, nu blev jag hungrig, ska kila ner och käka lite pizza. Och dricka cola. Gött. gojul.

Idag har jag faktiskt lämnat huset! Jag har faktiskt knappt varit hemma någonting,
åkte vid halv 1 och kom hem tolv timmar senare, dedu.
Jag och jessica åkte till stan, och jag tänkte köpa mina första julklappar.
Tror du det gick bra? -Nej.
Måste åka in imorgon också, och då ska jag även kolla på glasögonbågar,
behöver verkligen ett par glasögon nu.
Speciellt eftersom det är vinter och förkylningstider, för att ha linser när man är förkyld är ingen höjdare,
det blir bara tjenare ögoninflamafluss och det är både äckligt och irriterande.
Dock passar jag inte alls i glasögon, inte ens lite grann. Och det är ju minst sagt synd.


 Nu måste jag sova, så att jag kommer upp imorgon.
Men tillslut skulle jag vilja tillägga; ....................................blö påme.
Jag är hopplös. Och jag blir tokig på mig själv. BLÖ.

Åh nej, det är nog kört nu,
men bryt ihop och kom igen, för det här ska jag banne mig klara.

Och frästen skulle jag egentligen få börja spela igen för tre dagar sen,
men nu, så står jag här och räknar ner dagarna igen.
Vet inte ens hur långt jag måste räkna den här gången,
allt är bara stora frågetecken. Allt. Rubbet. Knät, alla feelings, allt.

Äsch, det slutade ändå med att jag inte gjorde någonting ikväll.
Lite tråkigt måste jag medge, men ändå rätt skönt.
Imorgon ska jag däremot på stan med jessica,
också ska jag eventuellt ta en sväng till en cancergrill med sofie.
Gillar inte solarium egentligen, men man vill ju va frääääsch. Haha, skoja.

Nu är klockan ungefär halv elva, och nu hade jag tänkt säga godnatt.
Jag har ändå ingenting för mig, och jag orkar inte prata, och kan inte svälja.
Kan man varken prata eller äta finns det nog ingen anledning till att vara vaken.
Gnatt!

För jag har gått och blivit sjuk. Djup suck.
Ikväll ska jag nog inte göra någonting alls, käka halstabletter och sova.
Frästen så regnar det också, rätt deprimerande måste jag säga,

men nu ska vi inte gå och bli depp. Det blir så jobbigt då. 
Och jag har annat att klura på och gruva mig över än sjukliga dagar och dåligt väder.
Men en djup suck ändå, för nu fick jag lock i öronen också.

Danföredanföredanföredopparedan idag, och jag har inte köpt en enda julklapp.
Adjö.

HAKUNA MATATA,MUMSFILIBAAABA, HALLELUJAH,
FÖR NU ÄR DET LOV!

Dock är inte mitt lov helt plugg-fritt, för en psf i engelska ska skrivas.
Eller var det i svenska?... Egentligen är det lika bra att skriva på båda,
så att jag får det undanstökat.

Just nu sitter jag här, och bara orkar ingenting. Jag orkar inte skriva histora,
jag orkar inte packa och jag orkar inte städa.
Och tanken på att behöva gå ner till bussstationen med 14 tunga väskor,
får mig att bara vilja gräva ner mig i ett hål. Mina ben vill inte gå, och jag vill bara sova.

Meen, nu ska jag försöka göra någon slags insats,
för jag måste faktiskt bli klar med allt som verkligen måste göras, idag.
Och så hade jag inte tänkt att komma till övik så himla sent heller.
Och sedan måste jag säga adjö till Malin, min sambo, min kamrat, min mallie,
och till berra som jag inte heller kommer träffa på ett tag.

Men, nu blir det till att göra något vettig, men tråkigt. Djup suck.
Tooodiloeee

Det är mycket roligare att vara i köket än att sitta på rummet och plugga.


       

I våran lägenhet är köket husets hjärta, lyans centrum, skattkistan på 10/36,
det är där allt roligt händer, jag tror nästan det är lite magi där faktiskt.
Jo, det är nog så. Höhö.

Nu ska jag borsta gaddarna, och sen ska jag göra en sista liten insats på historieskrivandet.
Måste dock erkänna att jag inte är ens i närheten utav att vara klar,
vilket inte känns allt för underbart, men det ordnar sig nog. Så brukar det vara.

Gnatt, seeeees.

Jag vet inte vad jag ska säga längre,
det är bara så det känns.

Jag har verkligen ingen aning.

För nu är jag i Övik, och det är skönt. Skööönt.
I helgen har jag planerat att göra iprincip ingenting alls,
sova, inte laga en enda måltid, gå runt i pyjamas halva dagen,
och om jag har tur så kan mamma till och med tvätta åt mig.
Tänk vad bra man kan ha det ibland. Somsagt, skööööönt.

Ikväll har jag varit med Sandra.
Och vi, precis som resten av Sveriges befolkning som inte var ute på äventyr,
kollade på idol-finalen.
Personligen hade jag ingen direkt favorit,
tror nog att jag har följt programmet som min skyldighet som svensk medborgare. Typ.
Men Kevin vann, och det var ju inte direkt otippat.
Om jag var tvungen att välja mellan Kevin och Alice skulle jag ha valt Alice,
hon verkar ju vara så go!

Vi-isst, Kevin är jääääätte söt, det tycker alla. Han är mannen som har allt,
fast jag och han, vi klickar inte riktigt. Han är för.... Kevin-nig för mig, helt enkelt.
Sen att han har varit med i melodifestivalen två gånger tycker jag är lite fubbigt också
(fint ordval där, fubbigt).



Skooja lite däruppe förresten, imorgon ska jag både gå en sväng på stan, och kolla på curling!
EM går ju faktiskt här i stan nu,
och det känns som att det är min plikt som "sambomedcurlingmänniska" att gå dit och kolla.
Och Sverige är ju final för sjuttongubbar!

Nej, nu ska jag sova i min underbara säng.
Förstår inte varför den står här i Övik och inte i Härnösand,
när jag nästan aldrig är här? Nog för att den skulle ta upp den golvytan jag har på mitt rum,
men endå, min säng är en del av mig. <3.

Så, där med en liten kärleksförklaring till min älskade säng säger jag gnatt.

Bara en, "såndär" dag idag.

djup suck.

man kan nog inte ha tråkigare än vad jag har nu,
och allt känns då förbannat besvärligt!
jag har verkligen ingenting att göra i härnösand  just nu,
och den enda jag har att prata med är mig själv. OCH HUR KUL ÄR DET?
funderar på att åka till övik, men då måste jag åka tillbaka imorgon,
och det känns så jävla fram-och-tillbak-igt, ih, jag blir tokig!

kan inte någon, precis vemsomhellst, bara komma och plinga på min dörr?
VEM SOM HELLST, jag skulle bli apglad, hoppa högt och skrika hallelujah, jag lovar!
jag skulle till och med göra det om det var turbo-hasse som kom, jag svär!
funderar på att knacka på hos alla på hela volontären och fråga efter mjöl bara för att slippa sitta här.
varför fyller thereses pappa år? varför är det curling em den här helgen?
varför-varför-varför är alla borta och upptagna precis den här helgen?
 
inget godis har jag heller, och ingen cola. jag dör.
dessutom har jag nog sprängt högtalarna på min lilla hp, det låter alldeles rassligt.
irriterande.

nej, nu ska jag käka bullens, hörs.

och det känns som att det här kommer bli en väldigt, grå dag.

nej huvvalien vad min header är ful. riktigt grotesk är den faktiskt.
fifan. fifa-an.
meen det får vi leva med, iallefall tills jennso gör en rejäl insats.

imorgon är det fredag, imorgon är det helg. skööönt.
sovmorgon till 12:05 har jag också, inte så illa det heller faktiskt.
nej, jag har verkligen ingenaning om vad jag ska skriva,
och tanken på att det hör inlägget ploppar upp på en sån ful blogg,
gör mig bara jätte irriterad.

neej, jag sätter punkt här.

var ju på återbesök hos mathias, sjukgymnasten, idag,
och jag måste erkänna att det inte alls känns sådär toppenbra.
trots att det inte är av.
han sa att det verkligen inte är stabilt, och att mitt korsband inte fungerar som det ska.
det är utdraget. väldigt utdraget till och med. suck.

nu väntar tre månaders hårtrehabilitering,
och sen ska jag träffa mathias och kim, han som opererade, igen. och då gäller det.
då får jag veta om jag det är tillräckligt stabilt för att kunna spela någolunda igen,
eller om det är för ostabilt, så att dom är tvugna att gå in och ja, operera om.
nej precis, så värst gött känns det väl inte, men hoppet lever. lite iallafall.

han sa att både han och kim avrådde mig från att fortsätta spela,
men det går inte. jag blir, helt halv om jag inte får spela.
ja, jag vet att dom avråder alla som har samma typ av problem att sluta,
men mathias skulle inte säga att han verkligen inte menade det, om han inte gjorde det.
suck. den enda halv-braiga saken med all det här tjaffset är att jag får ha kvar mathias som sjukgymnast, han måste ju vara bland världens härligaste människor. helgo är han!

nej, nu ska jag försöka hitta någonting att äta, och sen ska jag plugga geografi.
kom frästen nyss på att jag har spanska prov imorgon, och givetvis har jag böckerna i fel stad.
varför i hela världen valde jag spanska? allvarligt,
det skulle nog tillochmed ha gått bättre för mig i tyska 3. men istället valde jag spanska 1.
jag är ju dum i huvet.



(fast det är ju iochförsig du också, så det jämnar ut sig rätt så bra. egentligen..)